Select Page

Sapmi

Samernas land

Samerna är ett av världens ursprungsfolk. De har levt på samma plats under mycket lång tid, och har en egen kultur och egna språk. Fjällen har varit befolkade i över 13 000 år, ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka. De första invånarna levde huvudsakligen av jakt på vilda renar.

Samernas område kallas med ett samlingsnamn för Sápmi och utgörs av hela norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster till det svenska landskapet Dalarna i söder. Det är en informell region i Ryssland, Finland, Norge och Sverige som bygger på samernas historiska bosättningsområden.

     

Det samiska samhällets viktigaste kulturbärare är renen. Den har varit pack- och dragdjur. Dess päls och skinn har gett värme och kläder. De slitstarka hornen används i bruksföremål och smycken. Renköttet är en stomme i samisk mattradition. Det sägs finnas ett gammalt löfte mellan samerna och renen – att de ska ta hand om varandra i all tid.

I Skandinavien finns tre typer av ren. Fjällren, Skogsren och Vildren. I Sverige försvann Vildrenen i början av 1900 talet.

I Sverige finns det mellan 20 000 och 40 000 samer. Omkring 10 procent arbetar med renskötsel. Flertalet samer har andra jobb i samhället. I direkt närhet till fjällen bor i dag cirka 140 000 människor i sammanlagt 15 fjällkommuner. Antalet tillfälliga besökare – turister – i samma område uppgår till mer än en miljon varje år.

På 1300-talet börjar svenska kungar hävda rätt till områden norr om Hälsingland. De uppmuntrar till kolonisation för att kunna hävda att områdena är svenska och de därmed har rätt till handel med samerna. Kolonisationen tar fart och därmed skapas en konflikt mellan urfolket samerna och de koloniserande svenskarna där samerna utsetts för många svåra övergrepp under de kommande århundrandena.

Den svenska kungen Gustav Vasa dikterar i ett brev 1526 att svenska lag även ska gälla i samiska områden. Han utser också egna fogdar som ska säkra skatterna till statskassan från lappmarkerna, de samiska områdena. Redan på 1300-talet påbörjas ett missionerande i svenska delar av Sápmi. Under 1600-talet sker kristnandet med brutala metoder med målet att den samiska religionen ska krossas.

Under 1800-talet tog den rasbiologiska forskningen allt mer fart i Sverige. I slutet av 1860-talet reser en svensk forskare genom Lappland för att studera samer och mäta deras skallar. 1921 inrättas världens första rasbiologiska institut i Uppsala. Här kommer samer att mätas, fotograferas och bedömas i syfte att kategorisera olika raser. Klassificeringen kom sedan att bli ett verktyg för att undertrycka och i många fall fördriva samerna från deras traditionella bosättningsområden.